När min kropp vägrar att vakna till liv efter en natts sömn, börjar jag att fundera på om mitt sovrum verkligen är det bästa. Visserlligen har jag en glad samling av krukväxter i fönstret som borde ge lite bättre luft. Dessutom så står fönstret på glänt under dygnets alla timmar.
I alla artiklar som behandlar ämnet sömn står det om vikten av lugn och ro. Sovrummet ska vara till för att bara sova och eventuella sänglekar men ingenting annat. Det betyder att mina förutsättningar till en god sovrumsmiljö aldrig någonsin har varit bra.
Som liten; det egna rummet fungerade som lekstuga och läxläsning. I tonåren; vägrade lämmna rummet ibland, min borg. Studenttider; bodde i ett litet skyffe, inte ens ett draperi till kokvrån. I skrivade stund; kan jag bara vända mig om lite för att se lilla sängen. Det är klart än förbättring från förut när ett stort svart monster till energislukare (TVn) bodde i sov/kontor/vardags/kök-rum.
Det som inte jag får i hop är; om jag har en tvåa, måste jag då ha ett övermöblerat rum och ett med bara en säng? Kanske är det så att hurvida man sover gott eller inte beror på ens mentala tillstånd och hur man trivs i sitt hem och inte att färgen på väggarna ska vara vetenskapligt framtagen för sovrum.
För att kompesera för mitt opassande sovrum tycker jag att kvällsrutiner är viktigt. Brukar lägga fram morgondagens kläder, plocka undan lite i rummet, ställa fram ett glas vatten och (lite extremt kanske) förbreda min frukost!
/Emma
0 kommentarer:
Skicka en kommentar